Egentligen har jag kämpat med vikten sedan jag var ganska ung. Som tonåring spelade jag handboll, fotboll i perioder och hoppade studsmatta i en förening. Jag rörde på mig mycket men väger ändå alltid lite för mycket. Fram och tillbaks ökade jag i vikt för att sedan gå ner i vikt, jag var jojobantarens drottning rätt och slätt. Vad jag tänkte då var att jag inte skulle bli accepterad om jag inte var smal, de flesta av mina vänner var smala och det kändes som om jag var den som alltid var störst när man ingick i ett sammanhang. Någonting som var rätt tufft när man var i tonåren och försökte hitta sig själv, och komma underfund med vem är jag här på jorden. I vuxen ålder fann jag kärleken till träning på allvar för första gången sedan jag var ung. Jag har alltid varit periodare i träning och tidigare har jag tänkt att det har varit för att uppnå en viss kroppsform som man tränar. Men som 40 åring hände någonting med mitt tänk.

Jag började träna för att få en stark kropp inför framtiden. I början fick jag övervinna demoner kring mitt utseende på gymmet, någonstans fanns tankarna att man skulle se ut på ett visst sätt på gymmet. Nu när jag tänker tillbaks på hur jag tänkte då så känns det bara sorgligt. Några år senare så är jag konsekvent på gymmet, ca 5 dagar i veckan. Det får mig att må bra. Jag är relativt stark och jag är uthållig, träningen består av högintensiva pass blandat med styrketräning. Jag är vad man kallar fatfit, jag är tränad, men jag är inte smal. Jag har bra värden enligt vården och min kropp mår bra. En vanlig föreställning i samhället är tyvärr fortfarande att är man överviktig så är man i dålig form, har sämre värden och att man inte bryr sig om sig själv. Jag tycker att det är viktigt att lära våra barn och unga att förstå att ditt värde sitter inte i hur du ser ut, vilken storlek du har på dina kläder eller vad du har för bmi. Att förespråka det ovan handlar inte om att förespråka fysisk ohälsa.Det är bara viktigt att tänka på att det finns två sidor av myntet. Jag önskar att jag hade insett det som ung men är glad att jag har insett det nu...Jag försöker med jämna mellanrum lägga upp bilder på Instagram för att visa på ämnet jag precis nämnt. Man kan absolut inte kalla mig kroppsaktivist, men jag gör vad jag kan för att försöka bidra till en förändring kring kroppsideal. Det är en lång väg kvar till förändring i samhällsnormer men någonstans måste man ju börja....