Mina upplevelser kring min kontakt med vården har inte varit bra! Bortsett min senaste läkare på vårdcentralen som verkligen varit en ängel, dessvärre har hon nu gått i pension. I övrigt, så oberoende vad jag sökt vård för, har alltid min vikt kommit upp för diskussion. Jag kan till en viss del förstå deras välmening, men att få min övervikt slängd i ansiktet VARJE gång, har hos mig skapat ett självhat. Allt verkar ju bero på min övervikt om man nu ska lyssna på läkarna jag träffat. Om jag så sökt för nageltrång, ryggvärk eller kliande hårbotten. Minns en gång i mellanstadiet eller kanske var det i början på högstadiet. Hade tid för att ta bort ett födelsemärke på vaden. Jag ligger på min mage, och läkaren ger mig lokalbedövning och frågar samtidigt ”hur många paket smör äter du varje dag egentligen?” Jag tog förgivet att jag hörde fel, så jag svarade inte. Läkaren börjar därefter skära bort födelsemärket och det gjorde så ont! Så jag sa till läkaren att det gör ont, och till svar fick jag ”sluta äta så många paket smör varje dag!”.
Såhär i efterhand borde jag ha sparkat bakut och ifrågasatt honom och sagt: ”smörätandet ger mig lite ofrivilliga ryckningar ibland, sorry”. Men istället bet jag ihop och lät tårarna rinna när jag gick ut från mottagningen. Och vem berättade jag detta för? Ingen såklart. Jag ville inte berätta att ännu en människa tycker att jag är för “fet”. Jag förstår inte. Varför ska vi som lever med övervikt behöva gå och ha ont? Exempelvis ryggvärk, all ryggvärk beror inte på övervikt! Undersök mig, ge mig tips på övningar, tips på smärtstillande, kanske ett recept? ”Rör på dig mer!” Är inte svaret på allt.
Jag valde att göra en magsäcksoperation. Min omgivnings reaktioner på mitt val att genomgå överviktskirurgi har mestadels varit fantastisk! Men där har även funnits dem som sagt ”men du är fin som du är”. Jag förstår inte den kommentaren? Tror den personen att jag tröttnat på min övervikt på grund av att jag är ful? Jag valde att ta kirurgisk hjälp för inget annat funkat. Jag har bantat i över 20 år, de räcker nu. Vill slippa smärta, mediciner för högt blodtryck, CPAP, slippa vara orolig om jag får plats i flygplansstolen.
En gång var jag med om en kommentar från en kollega från jobbet när jag var och handlade som fick mig att bli så ledsen och samtidigt förbannad.
Träffade ”hen” på affären, vi stannade och pratade lite och ”hen” tittar ner i min vagn och säger ”men åååh va glad jag blir när jag ser att du köpt lite grönsaker också! Köp mer sånt, mer grönsaker! De är nyttigt!” Jaha? Vad hade jag i min vagn mer...mjölk, bröd och pålägg tror jag. Man äter inte bara chips, godis eller dricker läsk bara för att en bär på övervikt. Tvärtom har jag som överviktig stenkoll på vad jag stoppar i mig. Hur mycket kalorier eller points en vara innehåller. Efter 15 år av övervikt har jag nog mer koll på vad stoppar i mig än de som ligger på ett “normalt BMI”.