Om och om igen blir vi på HOBS kontaktade av förtvivlade föräldrar som kämpar för att deras barn ska få tillgång till den vård de har rätt till. Det handlar om barn med obesitas grad 2 med stor risk att inom en snart framtid utveckla allvarliga följdsjukdomar. Trots det får de ingen hjälp.
Det senaste fallet handlar om ett 8-årigt barn i Blekinge som, trots obesitas grad 2 (sjuklig obesitas) och föräldrar som vädjar om hjälp, nekas vård av regionens barnklinik. I sitt svar på remissen skriver verksamhetschefen att de inte erbjuder någon sammanhängande obesitasvård och att kliniken enbart har en “obesitasintresserad läkare”.
Patienten i fråga har ett IsoBMI på över 35. Ett flertal studier visar att redan för barn med ett IsoBMI som överskrider 30 uppstår risk för extremt allvarliga följdsjukdomar.
HOBS har även blivit kontaktade av vårdnadshavare till ytterligare två barn i Blekingen som beskriver en liknande situation. Men fallen är inte unika för Blekinge, utan på HOBS får vi varje vecka höra vittnesmål från föräldrar runt om i Sverige som kämpar för att deras barn ska få tillgång till en fungerande vård.
Föräldrar som ser sina barn bli allt sjukare i sin sjukdom, med en vikt som skenar och ett psykiskt dåligt mående. Föräldrar som möts av långa vårdköer och, om de till slut får tillgång till vård, får långt mycket färre än de 26 vårdkontakter per år som riktlinjerna rekommenderar för en fungerande behandling.
I de nationella riktlinjerna för vård av obesitas som släpptes 2022 slår Socialstyrelsen fast att barnobesitas är en komplex och kronisk sjukdom som kräver behandling. Det är en stark och tydlig signal om att detta är en sjukdom som ska prioriteras och resurssättas.
Redan 1997 fastslog WHO att obesitas är en sjukdom och de svenska diagnoskriterierna kom 2013. Trots detta har vi 2023 ett stort antal barn i Sverige som inte får den vård de behöver för att kunna få en jämlik och hälsosam start i livet. Barn som med stor sannolikhet kommer bära med sig sin sjukdom in i vuxenlivet med kraftigt ökad risk för en rad allvarliga följdsjukdomar, såsom diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar, 13 olika former av cancer samt psykisk ohälsa.
Trots det kan en verksamhetschef på en svensk barnklinik år 2023 neka en patient med obesitas grad 2 vård med hänvisning till remissindikationer som säger att enbart barn med mycket hög risk för komplikationer eller etablerade komplikationer kan tas emot.
Vi hör ofta att detta sker främst i norra Sverige, men HOBS har åtskilliga exempel på när det också sker i väl fungerande sjukvårdsregioner, såsom Blekinge som tidigare haft en fungerande behandling av barn med obesitas.
Riktlinjerna är glasklara - barn med obesitas ska erbjudas behandling - så HOBS måste fråga var det då brister. Är det verksamhetschefen på den enskilda kliniken som prioriterar bort de här barnen? Är det beslutsfattarna som inte tillsätter tillräckliga resurser?
Vi måste också fråga oss om det inte i grunden handlar om synen på obesitas som en självförvållad diagnos. Att det är något patienten själv och dess vårdnadshavare ska kunna lösa på egen hand.
När vi ser oss om i Sverige 2023 kan vi konstatera att det synsättet inte fungerar, utan tvärtom bidrar till allvarlig skada för många barn. Vi ser att andelen barn med obesitas bara fortsätter att öka. Något som kommer få stora konsekvenser i form av skenande kostnader på samhällsnivå och stort lidande på individnivå.
Den 6-10 mars pågår HOBS Obesitas Sverige-vecka med en rad föreläsare som bland annat lyfter den viktiga frågan om tillgång till vård, kopplingen mellan obesitas och följdsjukdomar och hur samhället bidrar till barnobesitas. Läs mer om veckan och alla föreläsningarna på hobs.se/obesitasvecka.