I går fick jag en välkommen möjlighet att inleda veckan med att ta del av en positiv och insiktsfull ledarartikel i Svenska Dagbladet. Henrik Dalgard lyfter ett viktigt ämne: moraliserandet kring patienter som lever med övervikt och obesitas. Hans text sätter fingret på ett problem som är alltför vanligt – vår benägenhet att döma och ifrågasätta snarare än att se på situationen ur ett modernt, vetenskapligt perspektiv.

Jag kan inte låta bli att reflektera över vem det egentligen är som moraliserar. Vem är det som jag möter i mitt arbete som har svårt att ta till sig aktuell forskning och evidens från våra myndigheter? Ofta är det just min egen generation eller generationen före, ofta högutbildade personer inom hälso- och sjukvård, forskning och policyarbete. Ironiskt nog är det just dessa individer, vars mål är att främja hälsa i Sverige, som visar störst ovilja att uppdatera sina attityder i ljuset av ny forskning.

Det är personer med lång erfarenhet av att skriva rapporter, bedriva forskning och hantera de många utmaningar som möter patientgruppen med övervikt och obesitas. Ändå är det här jag oftast möter en oförmåga, för att inte säga ovilja, att förändra personliga åsikter och fördomar. Trots att det nu finns stark evidens för att obesitas är en genetiskt betingad och kronisk sjukdom, kvarstår en djupt rotad skepsis som bygger på förlegade fördomar.

Detta får mig att tänka på hur lång tid det tog för oss som samhälle att förändra attityderna kring psykisk ohälsa. Under många år var rådet till människor som led av till exempel depression och ångest att "skärpa sig" och "ta sig i kragen". Idag förstår vi att denna inställning var både orättvis och ogrundad, och vi arbetar aktivt för att skapa en bättre miljö för människor med psykisk ohälsa. Är det då inte paradoxalt att vi, som själva sett denna positiva utveckling, nu är de som bromsar den pågående förändringen och ifrågasätter den moderna synen på obesitas?

En kommentar som jag ofta får höra efter en längre diskussion om evidensen för obesitas som kronisk sjukdom är: "Jag hör vad du säger, jag har läst all forskning, men… jag tycker ändå inte att det stämmer." Detta "men" avslöjar en förlegad och fördomsfull uppfattning om att övervikt och obesitas i grunden handlar om brist på viljestyrka. Det är hög tid att, som Henrik Dalgard föreslår, överge moraliseringen kring övervikt och obesitas och låta forskningen och evidens styra. Bara då kan vi på allvar bidra till en mer inkluderande och vetenskapsbaserad syn på ett av vår tids största folkhälsoproblem.

Jenny Vinglid

Generalsekreterare Obesitas Sverige