Är läkarnas hälsoråd till patienter meningslösa pekpinnar eller bidrar rådgivning om levnadsvanor till ökad jämlikhet? Den frågan har lyfts i två debattinlägg i Göteborgsposten, den 23 och 30 september.

Vi på patientorganisationen Obesitas Sverige menar att den viktigaste frågan handlar om vilken typ av råd det handlar om och hur de ges till patienten. Det är viktigt att vårdgivare vågar prata med sina patienter om levnadsvanor. Det är att visa omtanke om patienten och dennes hälsa. Däremot har patienten ingen glädje av mycket allmänt hållna råd baserade på fördomar som enbart leder till att patienten känner sig dumförklarad.

Det kan till exempel handla om att vårdgivaren förutsätter att patienten dricker läsk och äter sötsaker och ger råd kring detta utan att först ställa en fråga om hur matvanorna faktiskt ser ut. Eller att patienten inte blir trodd när hen berättar att hen är fysiskt aktiv, för att vårdgivaren har en bild av att alla som lever med obesitas är stillasittande.

Forskning visar att ett gott bemötande ökar kvaliteten på vården. Patienten behöver känna sig lyssnad på, bli bemött med respekt och få möjlighet att vara delaktig i sin vård. Vårdgivaren behöver visa intresse för patientens livssituation och ge råd utifrån den. 

Stödet behöver vara individanpassat och ges av en vårdgivare med kunskap om förändringsarbete. Att säga åt en patient att äta mer grönsaker kommer sannolikt inte att leda till att patienten gör det, men ett samtal om patientens vardag och matmiljö kan innebära att ni tillsammans kommer fram till hur patienten skulle kunna förändra sina kostvanor i en mer hälsosam riktning.

Många patienter med obesitas undviker att besöka vården på grund av alla pekpinnar om att de borde gå ner i vikt. Obesitas är en komplex och kronisk sjukdom och inget som individen kan förväntas lösa på egen hand. Levnadsvanebehandling är grunden i all obesitasbehandling, och om den genomförs på rätt sätt kan den ha goda effekter på patientens hälsa.

Vi håller med författarna i debattartikeln om att vi behöver arbeta med samhällsinriktade insatser som gör det möjligt för fler att ha hälsosamma levnadsvanor. Det finns en hälsoklyfta som innebär att vissa har svårare än andra att leva hälsosamt, till exempel personer som är socioekonomiskt utsatta. Det här är en folkhälsopolitisk fråga och det är viktigt att våra beslutsfattare tar den på allvar.

Men samtidigt som vi arbetar med insatser på samhällsnivå behöver vi arbeta med att ge stöd till individer. Det gäller inte bara för patienter som lever med obesitas, utan även för att förebygga insjuknande. Men allmänt hållna råd som ges utan kunskap om patientens livssituation och förkunskaper, till exempel “ät mindre och rör dig mer”, är inte effektiva. De upplevs tvärtom som stigmatiserande och riskerar att leda till att patienten undviker vården i framtiden.

Debattinlägg i Göteborgsposten

2024-09-23: Tvinga inte läkare att ge hälsoråd – de hjälper ändå inte

2024-09-30: Oetiskt att inte delge patienter kunskap om hur man förbättrar hälsan