En ny intressant åsikt kring dagens största folksjukdom som en politiker och en vinnare av ett bantningsprogram och tillika kommersiell aktör lyfter fram.

Vi på patientorganisationen HOBS samtalar och möter personer som lever med övervikt och obesitas varje dag. Vi är även sakkunniga utifrån patientgruppen på internationell, nationell och regional nivå sedan 1995.

Det intressanta i den här artikeln är nog faktiskt att den har noll förankring i forskning och insyn i hur det verkligen är i samhället idag för en person som lever med övervikt och obesitas/fetma.

Ett tydligt tecken på att ni inte är förankrad i målgruppen och debatten över huvud taget i samhället är att ni använder begreppet ”tjockis”. Det förmedlar för det första vilken syn och okunskap ni har på målgruppen, det är faktiskt inte många som i dag använder det begreppet som är pålästa och har kunskap i vad som händer med en person som utsätts för stigmatisering. Om ni inte är ute efter att provocera eller rädd för att inte få någon publicitet. Ordet Tjockis har mycket tack vare media blivit ett negativt ordval kopplat till ett utseende här skriver ni väl ändå om en målgrupp som har ett tillstånd eller sjukdom?

Okunskapen i artikeln är slående, då ni t.ex. genomgående talar om övervikt. Jag förväntar mig nog mer kompetens och kunskap från en politiker och en som själv levt med sjukdomen och som i dag hjälper andra.

Övervikt är ett tillstånd och obesitas/fetma är en kronisk sjukdom som är väldigt komplex med många bakomliggande orsaker. Att ni koppla in missbruk till övervikt låter intressant. Jag tar väldigt gärna emot den forskning ni grundar detta på för det förutsätter jag att ni har?!

Ytterligare en okunskap i artikeln, eller jag kanske bör skriva brist på insyn i hur vården för en patient med obesitas/fetma ser ut.

Jag undrar återigen var ni hittat underlag för era påstående denna gång: ”att sjukvården öser pengar över patienterna” och att man ”behandlar övervikt fel”.

Rätta mig gärna om jag skulle ha fel och presentera som sagt i så fall gärna hur ni kommit fram till det påstående.

Enligt den verklighet VI ser, lever idag 1,1 miljoner med den kroniska sjukdomen obesitas/fetma. Alla som lever med obesitas/fetma är absolut inte sjuka och behöver vård eller har utvecklat allvarliga följdsjukdomar.

För att förenkla lite för er.

Uppskattningsvis lever 350 000 personer med ett BMI 35 och uppåt vilket räknas till svår obesitas/fetma. OM vi nu leker med tanken att dessa 350 000 är i behov av vård nu eller inom snar framtid, måste jag nog upplysa er om några saker. Enbart ca. 5400 per år blir opererade (2018), varav 22% av dessa 5400 opererade, bekostade sin operation själva. Lite mer än var femte operation betalas alltså inte av staten. 

Utöver operationer finns det 9 medicinska specialistmottagningar i Sverige som har mycket begränsade resurser. Det finns även två godkända läkemedel för patienter som lever med övervikt och obesitas/fetma men dessa är inte subventionerade, varför detta alltså inte heller är något som sjukvården bekostar. Då pratar vi om patienter som har SVÅR obesitas.

Om vi nu utgår från målgruppen ni skriver om, som lever med enbart övervikt, är behandlingen i princip obefintlig! Därför ställer jag mig väldigt frågande till ert påstående att staten skulle ösa pengar över denna patientgrupp. Däremot har ni mycket rätt i att en patient som genomgått en obesitasoperation har mycket begränsad tillgång till uppföljning, vilket alltså innebär att den ca. 1% av Sveriges befolkning som har genomgått en obesitasoperation har bristfällig uppföljning - inte heller där öser staten alltså ur sig några pengar.

Det ni främst lyfter upp i artikeln handlar om beteende, vilket alla människor kan ha oberoende av storlek. Däremot har ni rätt i att miljön som finns i vårt samhälle idag inte är förebyggande utan snarare gör att personer ökar i vikt. För att citera Torsten Olbers en av Sverige främsta överläkare och professorer inom obesitas/fetma: ”Det är generna som avgör vem som får obesitas och samhället hur många som utvecklar det. Där bär vi alla ett gemensamt ansvar och ett steg i detta är att föra fram kunskap baserad på forskning och inte personliga fördomar åsikter”.

Sen undrar jag lite nyfiket hur personer hade regerat på en titel i media som lyder:

”Ställ hårdare krav på cancerpatienter”,
”Ställ hårdare krav på personer som psykisk ohälsa”
”Ställ hårdare krav på Alkisar”

Det är också sjukdomar kopplade till livsstil, genetiska faktorer samt miljö och som kräver medicinering.

Ni kan läsa insändaren här