Psykologen Martin Forster anser att uppmuntran är bästa metoden för att slippa tjat. Vad menar han då med det?
De sidor och beteenden som uppmärksammas hos ditt barn kommer att förstärkas. Ett barn som ständigt får uppmärksamhet när den gör något bra kommer att fortsätta med det. Dessvärre gäller även motsatsen. Barn som får uppmärksamhet för dåliga saker kommer att fortsätta med dem och riskerar att få en dålig självbild.
Vi kan kalla det tjatfällan. Tjatfällan innebär att problem jagas med tjat, gnäll och skäll. Även om det kan kännas som att man sätter stopp för problem genom tjat och skäll så är det bara en kortsiktig lösning. Problemen kommer tillbaka. Det handlar om att välja sina strider. Samtidigt måste man ge mer uppmärksamhet i andra positiva sammanhang.
När en förälder slutar att ge uppmärksamhet vid konflikter kan det hända att barnet trappar upp sin reaktion. Barnet förväntar sig uppmärksamhet (tjat) och det kan ta tid innan barnet förstår att föräldrarna ändrat sig. Det är en utmaning att stå emot barnets försök att få uppmärksamheten, ger man efter lär sig barnet att fortsätta bråka och säga nej lönar sig. En bra lösning är ofta att avleda med någon annan aktivitet.
Nedan kan du läsa om några vanliga situationer och hur tjatfällan ser ut och hur man kan avleda situationen.
Alternativ till nej och tjat
Förstärk det positiva:
Jag såg att du tog upp dina kläder från golvet och hängde dem på kroken. Det var bra gjort.
Ställ frågor till barnet:
- Hur tycker du att vi ska göra i stället?
- Vad tror du händer om du inte borstar dina tänder?
När du säger åt barnet att sluta med något kan du samtidigt ge henne två alternativ på saker som hon får göra. Till exempel:
Du får inte dricka saft i vardagsrummet. Du kan dricka den i köket eller ta med dig ett glas vatten som du får dricka i vardagsrummet.
Säg nej nu men erbjud barnet att få göra det han vill lite senare. Säg en bestämd tidpunkt och visa på klockan.
Boktips: Forster, Martin: Fem gånger mer kärlek. Forskning och praktiska råd för ett fungerande familjeliv (2009). Natur & kultur.