Jag utvecklade ätstörningar redan när jag var fyra, fem år. Jag var alltid hungrig, kunde inte känna mättnad och tyckte om känslan av att vara helt utmattad av socker och fett. Det gav mig en bedövande känsla av trygghet, lugn och harmoni, känslor jag annars aldrig hade eller kunde få åtkomst till.
Läs mer
Jag var ett lugnt och snällt barn som utvecklades normalt, gillade att pyssla och leka med kompisar. Sommaren 1992, mellan sexan och sjuan, gick jag från att vara normalviktig och självsäker, till att bli överviktig och osäker. Tänkte att jag var ful och dum, drog mig undan och åt. Beteendet har fortsatt, trots man, tre barn (nu tonåringar), hus, jobb och flyttar (till och med provat egen lägenhet i en månad vid två tillfällen). Varje kväll har jag lovat ”detta var sista hetsätningen, imorgon ska jag äta normalt” och således ”misslyckats” tiotusen gånger.
Läs mer
När jag och min sambo hade försökt att bli gravida under 1,5 års tid så blev jag tvungen att fatta ett beslut kring obesitasoperation eller inte. Min dröm har alltid varit att skaffa barn och om vi nu inte lyckas på egen hand så måste vi ta hjälp via IVF. Men för att få IVF-hjälp så krävs det att jag har ett normalt bmi. Det har jag inte och jag hade det definitivt inte för 3 år sedan när hela denna resa började.
Läs mer
När jag växte upp bodde vi på landet och hade stora grönsaksland. Mamma lagade alltid sund och balanserad mat. Det fanns en glädje i att laga mat från grunden och den glädjen har följt mig i vuxen ålder. Jag har idag, likt min mamma på den tiden, både kunskap och rutin kring att laga sund mat.
Läs mer
Jag minns inte första gången jag hetsåt. Hetsätning fanns inte i min värld. Det pratades en del om anorexi och bulimi och man fick se det på film, hur tjejerna ville vara smala och hoppade över måltider. Men hetsätning sågs inte som ett problem, och hade inte ett namn när jag växte upp
Läs mer
Min hetsätning har varit en följeslagare under nästan 30 år. Jag har sedan så länge jag kan minnas haft perioder där jag ätit stora mängder mat. Perioderna är nästan alltid sammankopplade med mitt mentala mående och inträffar när jag mått dåligt, varit nedstämd och ledsen. De har också inträffat när jag varit uttråkad eller velat straffa mig själv
Läs mer
Jag har alltid varit större än de andra tjejerna. När jag var liten åt jag alltid med god aptit, och det har hållit i sig hela livet. Jag har aldrig upplevt att jag blir mätt förrän jag blir proppmätt, och ibland kan jag till och med äta igen bara en timme senare. Jag har testat alla möjliga dieter och följt råd från vinstdrivande företag, dietister, räknat kalorier och så vidare.
Läs mer
Jag är liten, kanske runt 4-5 år. Jag sitter vid köksbordet och äter. Jag plockar i kokt potatis och klämmer dem, sådär så att potatisen kommer ut mellan fingrarna. Känslan är mjuk och intressant. Intressant för att se vad det är som händer med potatisen. Min mamma är i köket. Känslan av att det jag gör med maten är fel finns i hela mig. Varenda liten del av mig upplever en oro, men också en kamp i att våga.
Läs mer
Jag kände bara shit! Har det kommit till denna nivå nu? Jag var på ett skådespelarjobb för en liten roll i en tv-serie. När jag kom till kostymavdelningen sa de: “Så stora kläder tror jag inte vi har”. Att uttrycka sig så kändes fel, det var så uppenbart att de ville säga: “Sådär tjock kan du inte vara i denna roll”.
Läs mer
The reason why I started writing about my experiences as an overweight person is because I think that the hardest thing for me was feeling all alone in my ongoing struggle for losing weight. I think that feeling stigmatized stems not only from the outside, but also from the inside. I cannot count the number of times that I’ve felt ashamed for my body or the way it looks. I wear loose shirts just so that it doesn't look too fat. I've come to realise that this way of thinking is not good. You might think that this statement is obvious. However, one thing that I share with all of my other friends is that even though we know we should be proud of the way our body looks, not all of us feel that way. It is very hard to learn to love yourself, both inside and out.
Läs mer